måndag 1 januari 2018

2017-sammanfattning

Så var det dags att göra mitt årliga blogginlägg för att sammanfatta årets som har gått. För min egen skull gör jag denna genomgång för att kunna titta tillbaka på senare och reflektera.

Vi har överlevt det första Trump-året, vilket givetvis känns skönt. Mycket hade kunnat hända under året som inte hände. Världsläget är som vi vet väldigt ostabilt vilket jag skrev om redan förra året. Då var jag väldigt orolig för 2017 och vad vi skulle råka ut för. Min oro var främst knuten till att USA nu har en president som är galen och opålitlig. Till viss del hade jag fog för min oro, men det var inte bara Trumps fel. Nu när vi står här på 2018:s första dag kan vi alla fall pusta ut över att kärnvapenkriget inte brutit ut än i alla fall.

Det personliga läget under 2017 har inte varit särdeles omskakande. Jag har fortsatt mina studier, varit ute och rest, skaffat valp, sänt tv och radio, spelat in film, startat ny podcast, skaffat ny mobil och Nintendo Switch samt jobbat på eventet "Science Gym". På det hela taget har året varit ganska normalt. Påtagligt händelselöst och enformigt (självvalt).

Men visst har året bjudit på sina godbitar också. Jag brukar ju lista dessa för att göra det tydligare, med "årets film", "årets låt" osv. Det här året tänkte jag istället prata om de olika kategorierna i stort. Detta för att det kanske inte finns några givna favoriter på alla avdelningar, men även för att det kan finnas anledning för mig att prata om mediet (eller vad det är) i sig, för att förklara hur närvarande det har varit överhuvudtaget under året. Så då börjar vi:

Musik: Det här året har musiklyssnandet varit snävt men ändå intensivt. Det betyder att jag har lyssnat mycket på musik men det har varit väldigt variationsfattigt. Vad jag fastnat för otroligt mycket under 2017 är Ayreon. Det är ett musikprojekt som du kan läsa mer om här. Under våren gav de ut albumet "The Source" och det tog mig verkligen med storm. Som vanligt (när det gäller mig) berättas det en historia i albumet och den här gången är det ett apokalyptiskt tema, fast med ett ljus i horisonten som karaktärerna strävar efter. Jag tror att det till stor del var därför jag fastnade för skivan. Det gav mig lite hopp och tröst i denna mörka verklighet.

Film: Jag kan nog ha slagit rekord i hur lite film jag har sett det här året. Det har verkligen inte intresserat mig överhuvudtaget och jag vet inte riktigt varför. Varje gång min flickvän har föreslagit att vi ska se en film har jag tvekat. Ska jag spendera två timmar till av min dyrbara tid till en film med samma dramaturgiska mall som alla andra miljontals filmer där ute. Den där akt-uppdelade berättartekniken som nästan alla filmskapare använder sig av. Jag vet inte om det är att jag tycker att den börjar bli tjatig eller om ingen film som släppts under 2017 fångat mitt intresse. Jag har inte orkat engagera mig i karaktärer och öden så länge det inte varit bekant för mig. Men jag har givetvis sett Star Wars och den var bra, men jag hoppas på ett bättre filmår nu under 2018. Det finns en del godbitar att se fram emot.

Tv: Har sett en del serier med min flickvän. Bland annat sista säsongen av The Leftovers, som var lite av en besvikelse (apokalyptiskt tema där också fast på ett otäckt sätt). Vi har sett Broadchurch, en serie att starkt rekommendera för den som inte bara vill ha en torr deckare utan också vill gå in lite på djupet i karkatärsöden. Vi har avslutat Orphan Black, vilket är en bra men ganska rörig serie i ett väldigt högt tempo. Vid sidan av dessa har vi också sett en del anime för flickvännens skull, bland annat Fullmetal Alchemist och Sword Art Online. Dessutom har jag klämt in att vi ska se den gamla klassikern Rederiet mellan allt det här. Med alla dessa som några få exempel är det lätt att påstå att det har varit fullspäckat på tv-fronten

Litteratur: Liksom film har litteratur varit kusligt frånvarande. Men det är å andra sidan inte ovanligt. Jag har aldrig varit någon bokmal och kommer nog aldrig bli. Naturligtvis har jag följt Jan Guillous bokserie om det stora århundradet även om jag undrar vad det egentligen kommer mynna ut i. Det känns väldigt spretigt. Jag följer också svinet Silfverbielke (karaktären alltså), vilken det kommer ut en ny bok om varje år. Sedan har jag också med nöje tagit mig igenom de nya Millennuimböckerna av Lagercrantz vilka jag tycker är minst lika bra som originaltrilogin. Mycket begåvad författare i mina oerfarna ögon. Men som sagt, böcker är något som är väldigt frånvarande för mig och jag ser inte att det kommer ändras under någon snar framtid varken när det gäller att läsa eller skriva.

Årstiderna: Drömmar, jetlag och väder är ju det det mest ointressanta man kan prata om, men jag skriver som sagt det här inlägget för min egen skull så jag känner inte direkt några krav på att underhålla. Årstiderna har det här året varit till belåtenhet. Jag förstår att det har ställt till en del problem med torka och vattenbrist under våren samt att vi nu på andra sidan av spektrat istället har problem med översvämningar på grund av för rik nederbörd. Men mellan detta har det varit en varm och behaglig sommar, en färgrik och sval vår, en mörk och rå höst och en förhållandevis vit vinter. Jag gillar det. Vattenbristen oroade mig en del, därför tycker jag att den rikliga nederbörden under hösten enbart har varit positiv även om det finns en viss valp som skulle säga det motsatta.

Sport: Växjö Lakers är det enda jag har brytt mig om i sportsammanhang det här året (förutom att jag som vanligt också är engagerad i att Örebro Hockey borde åka ner till Allsvenskan där de hör hemma), vilket inte är fy skam om jag får säga det själv. Jag tror (utan att ha faktakollat) att det har varit Växjös bästa säsong hittills. Vinst efter vinst radas upp och i skrivande stund är de serieledare med över 10 poängs marginal på toppen. Det är visserligen bara grundserien och mycket kan hända när vi kommer fram till slutspelet men det är ändå en bra tid att vara ett Lakers-fan.

Hund: Jag har haft ytterligare ett isolerat år i lägenheten tillsammans med min flickvän. Viljan har visserligen funnits där i bakgrunden att komma ut och hitta på saker med de få personer jag känner, men jag är inte tillräckligt motiverad i nuläget. Det har dock varit en del Björnamobesök under året, framför allt under sommaren då dvärgschnauzern Tessi fick fem valpar. Det var verkligen ljuvligt att få vara där och se de små liven växa till sig, börja gå, börja leka, börja skälla och börja leva. Sen tog vi en av valparna till oss. Zelda har hittat ett nytt hem här och även om det var jobbigt i början så var det värt det för det har verkligen blivit alldeles underbart att ha henne omkring sig. Glädjen man möts av när man kommer hem, när man ger henne mat och godis, när man leker med henne eller bara rufsar henne i pälsen samtidigt som hon slickar rent mina öron.

Zelda har också fått mig att komma ut mer vilket jag känner (trots att min vikt med avsikt alltjämt stiger) gör gott för min hälsa. Valpen håller ett tempo där ute som gör promenaden rask och flåsig. Men även inomhus känner jag mig alltmer uthållig med allt lekande som hunden kräver. Jag tror att Zelda får mig att må bättre både mentalt och fysiskt. Även fast jag inte ens vill snudda vid tankar om framtiden just nu så gör djuret mig på gott humör gång på gång när jag känner mig nere.

Slutligen vill jag också önska alla ett gott nytt år. Hoppas vi överlever ett till Trump-år. Gör vi det så lovar jag att återkomma med mitt årliga blogginlägg.

söndag 1 januari 2017

2016 sammanfattning

Jag har inte gjort ett blogginlägg på väldigt länge, men det brukar vara en tradition för mig att göra en kort sammanfattning när året är slut så nu är det dags att göra ett inlägg i alla fall. Det har varit ett händelserikt år på gott och ont. En drös med kändisar som gått bort, en politisk utveckling som ser allt mörkare ut, men också en varm och fin sommar, ett fantastiskt musikår och Pokémon Go tog världen, inklusive mig, med storm. Dags att göra en genomgång av 2016 med mina i-landsproblem.

Vid början bestämde jag mig för att det skulle bli ett väldigt aktivitetsfyllt år. Det sprang ur det otroligt händelselösa 2015 (som förmodligen tillbringades till 95 % här inomhus i Drakboet). Nu skulle jag istället ut på resor, gå på gym regelbundet, utveckla mitt kontaktnät i en filmskaparutbildning och få mer inflytande i föreningen SIP genom podcastinspelning. Så det var med ganska optimistiska steg jag gick över till 2016. Många av mina mål uppfylldes också. Jag slet ganska hårt på gymmet ett tag och gick ner minst 10 kg, vi närvarade på alla event vi blev inbjudna till och offentligt slog jag igenom lite med mitt nya koncept Mikael testar, där min kusin Mikael testade mat på olika restauranger och spred sina åsikter på Youtube. Men på något sätt försvann min motivation utefter att månaderna gick. Kanske berodde det på ekonomin, kanske på den stigande åldern eller helt enkelt att den introverta sidan i mig tog över. Våren blev (med undantag av en mäktig Dream Theater-konsert i Stockholm) ganska händelselös och jag föll i passivitet igen.

Sommaren hade mycket potential. Den var till skillnad från 2015 en vacker och inbjudande del av året. Pokémon varvades med fotboll och OS. Men det var också en sommar där Brexit röstades igenom, den Islamska skolan precis mitt emot vårt hus brann ner och jag var dessutom helt övertygad, hela sommaren, att jag skulle förlora synen eftersom mitt högra öga hade börjat krångla en del. Men jag tar med mig många fina minnen ändå. En trevlig Åbokryssning, två sagoutflykter i Kronoberg, ett svajande besök vid Nykulla utkikstorn, en midsommarresa norrut och ett ständigt springande efter Pokémons som säkert fick flera kilon att rinna av.

Hösten har präglats av min nya utbildning: programmet Journalistik och medieproduktion (JOM). En plats där jag tror att jag har hittat rätt. Utan tvekan har det varit det intressantaste i utbildningsväg jag någonsin stött på, men trots det är det utmanande och bitvis stressigt. Utbildningen kom verkligen som en välsignelse precis när jag höll på att ta ett ytterligare snedsteg i livet. Under augusti blev jag antagen till Förskollärarprogrammet. Jag hann gå på två föreläsningar innan jag fick veta att JOM hade en reservplats åt mig. Det kan ha varit en av de lyckligaste dagarna under året.

I övrigt har hösten, för mig, präglats av en osäkerhet och rädsla inför framtiden. Jag passerade 30-strecket - en ålder där många sedan länge har fast anställning, villa, volvo, tre barn och en hustru. Även fast jag inte ens vill ha en del av dessa saker kan stressen över att jag kommit så kort bit i livet göra mig snudd på galen. Framför allt när jag tittar på mina klasskompisar på utbildningen. De som precis gått ur gymnasiet och knappt blivit av med finnarna. Den andra oron, elefanten i rummet, är förstås Trumps seger i USA-valet. Faktumet att vi har minst fyra år framför oss där han har världsmakt gör mig skräckslagen varje dag och nu kliver vi in i det år där han ska ta över. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Jag engagerar mig i den mån att jag försöker vara aktiv i mitt Fi-medlemskap. Så mycket annat orkar jag inte göra just nu. Det är med en osäkerhet och ängslan som jag nu följer med in i 2017. Mina ambitioner är därför inte så höga.

Det var mitt år som det sett ut i stort. Självklart har en del musik, filmer, tv-serier och böcker varit signifikanta för året. Jag ska som vanligt lista de som varit mest betydelsefulla för mig. Den här gången ska jag dock motivera mina val lite tydligare.


Årets låt: Dream Theater - The X Aspect
Dream Theater gav ut en nytt konceptalbum (The Astonishing) vid slutet av januari, ett riktigt maffig sådant. På två skivor berättade de en historia om en framtida värld där musik glömts bort och ersatts av "noise machines". Världen styrs av en ond kejsare med fattigdom och lidande som följd. Men en person, en frälsare, har fått en gåva: han kan sjunga. Genom hans röst skapas ett vapen och en motståndskraft som börjar göra uppror mot kejsaren. Låten The X Aspect ligger mitt i handlingens centrum. Där har en av huvudkaraktärerna precis fått ett ultimatum. Den onda sidan har kidnappat hans son och han får välja mellan att ge upp frälsaren (exponera honom för fienden) eller aldrig mer se sin son. Det är en kort och känslosam låt där personen slits mellan två känslor. Att ha kvar en värld av lidande eller att ha kvar sin älskade son.

Årets film: Fantastic Beasts and where to find them
Under ett år där jag inte sett så många nya filmer har den här blivit den som stuckit ut mest. Sägas ska att jag varken har sett Arrival eller Rouge One, så dessa kan jag inte uttala mig om. Harry Potter-världen har jag dock blivit bekant med sedan jag träffade Caroline och den här filmen hade verkligen samma känsla. Rakt igenom hade filmen också ett stort underhållningsvärde med en jämn kombination av humor, spänning och rädsla inför de mörka makterna som lurar bakom hörnen. Att det dessutom utspelar sig i 20-talets New York gör det ännu mer intressant. Men bäst av allt är Eddie Redmayne som Newt. Jag vill se mer av honom i den rollen.

Årets bok: Äkta Amerikanska Jeans av Jan Guillou
En öppen och tydlig skildring av 50-talet i Sverige. Ett decennium som jag hört väldigt lite om, förutom musiken förstås. Att få en inblick i Sveriges roll under Kalla kriget är intressant. Bland annat får jag veta varför vårt flygvapen under den här tiden var av sådan toppklass. Men boken är inte bara politisk. Jag får även följa Jans barndom och skoltid på ett mer detaljerat plan. Det har beskrivits förut i boken Ondskan, men här börjar det redan på läroverket. Vilken roll hade han i skolan? Hur blev det när Sverige började blanda klasstillhörigheter i klasserna? Vad lärdes ut och vad lärdes inte ut? Det är en av de bästa böckerna i hans serie om det stora århundradet.

Årets album: Kent - Då som nu för alltid
2016 var året då Kent meddelade att de skulle sluta som band. Det började med en video på Facebook och slutade med en stor avskedsturné genom landet. Däremellan kom skivan Då som nu för alltid. Ett album som från första till sista låt verkar vara otroligt genomarbetad. När Kent nu sorgligt nog gått i graven är det värdigt att deras sista skiva faktiskt är bland det bästa de gjort. Låtarna känns viktiga, känslofyllda, moderna och oförglömliga. Sedan den kom ut i april har det varit svårt att avgöra vilken som är min favorit bland de 11 låtarna. Men just nu känns det som att det är den näst sista låten Falska profeter som talar till mig mest. Den har en text som jag tror går rakt in i den svenska folksjälen. Den identifierar vad vi alla tänker och känner i det här landet. Den ger också ett utifrånperspektiv av hur motsägelsefulla vi är.

Årets bild: En höstig bild på Caroline som togs strax efter att jag gått kursen Bild och form. Bättre bilder togs med en systemkamera som jag lånade från universitetet. Men jag tycker om att man kunde få en sådan här bild med en enkel mobilkamera.


Årets månad: September
Den här månaden väckte upp mig efter en slumrande sommar. Efter att ha gått upp klockan 14 varje dag under tre månader var det faktiskt rogivande att få in en rutin där jag istället fick gå upp 5 för att ta ett tåg till Kalmar vid 06:48. Min nya utbildning började och jag kastades in i en ny värld som för mig var outforskad: journalistiken. Det var kul men samtidig lite läskigt. Jag vet ju att journalistyrket inte alltid haft det bästa ryktet. Men det har visat sig vara perfekt för mig. Det är både utmanande och enormt spännande.

Årets tv-serie: Once upon a time
Jag har varken sett Westworld, Stranger things eller Skam, så dessa kan jag inte uttala mig om. Hemma hos oss har vi ett system där vi väljer varannan serie som vi sedan ser ett avsnitt av varje gång vi äter lunch eller middag. Once upon a time var Carolines val och utåt sett kan den verka som en ganska ytlig och smörig serie. Men den unika vinkeln är väldigt intressant att följa. Serien handlar om hur sagor som Snövit, Askungen och Aladdin egentligen är verkliga händelser i parallella universum och hur dessa påverkar vår värld. Varje säsong för in minst en ny saga och mycket av spänningen ligger i vilken sagovärld det ska bli nästa gång. Den största behållningen i serien är dock Robert Carlyle i rollen som Rumpelstiltskin.

Årets spel: Pokémon Go
Utan tvekan det största spelet under det här året. Folk lämnade hus och hem för att hitta alla Pokémon de kunde komma åt. Jag och Caroline ägnade flera dagar under sommaren åt att promenera runt i stan och leta monster, kläcka ägg och ta pokéstops. Störst lycka hade vi vid Växjösjön, där samlades det ofta väldigt bra exemplar och man kunde sitta där i solskenet intill vattnet och koppla av bland hundratals andra pokémonjägare.

Årets prägel: Sagor
Under året har sagor varit i stort fokus. Bland annat har Once upon a time varit en av de huvudsakliga serier jag följt. Men under sommaren gjorde vi också sagoutflykter där vi besökte flera av de 40 sägenplatser som finns utspridda i Kronobergs län. Konceptet är att man letar upp en historisk och mytomspunnen plats och spelar där upp ett ljudklipp som handlar om platsen. Det blir nästan som att leva lite i en saga där man står i händelsernas centrum. Bakom detta står Sagobygden. I övrigt har vi besökt sagomuséet i Ljungby, sett Harry Potter-filmerna under sommaren och avslutat året med Fantasic Beasts.

fredag 15 januari 2016

Nu är det slut

Här är den: vår allra sista fredagsspecial. Vi berättar naturligtvis om veckan som har gått även denna gång, men är du uppmärksam så lägger du märke till hur vi hyllar tidigare avsnitt i den här specialen. Jag känner att jag skrev ganska sammanfattande om tiden som har gått med det här projektet i förra veckans inlägg så det känns onödigt att göra det igen. Boken har slagits igen och det har varit ett stort nöje att vara en del av dess innehåll. Hoppas du får stor belåtenhet av det sista avsnittet, det har betytt mycket att en del har följt det vi gjort. Häng också med vad som händer vid avsnittets slut. Vi listade ut ett bra sätt att få en värdig konklusion på den här delen av våra liv. Håll till godo:

lördag 9 januari 2016

Fredagsspecial vecka 2

Vi närmar oss varvet runt. När vi började med fredagsspecialen tidigt under 2015 var det vecka 4, nu är vi på vecka 2 - 2016. Jag känner faktiskt av att det är ungefär samma tid igen, samma mörker och efter-julen-känsla som man hade då.

Den här veckan går vi igenom hur vardagen har tagit grepp på oss igen både på gott och ont. Hoppas ni tycker om det. Ni får gärna kommentera efteråt också, det skulle göra oss jätteglada. Ha det bra!

söndag 3 januari 2016

Fredagsspecial vecka 1

I veckans avsnitt sammanfattar vi nyårsafton som nyligen passerade. Jag är ganska sur den här gången, hoppas ni har överseende med det. Den här veckan har Caroline återigen stått för redigeringen. Ett mycket professionellt jobb. Jag är så stolt över henne:

torsdag 31 december 2015

2015, tack och hej!

Så var 2015 slut och bör väl sammanfattas på något sätt. Jag brukar göra det med personliga listor där jag presenterar vad som varit mina favoriter av exempelvis film, musik, händelser och dagar. Det ska jag göra den här gången också men innan det bör jag väl säga några väl valda ord om vad jag tycker om året som har gått.

2015 måste jag, för att kunna stå ut med mig själv, kalla för mitt stora sabbatsår. Jag har i princip inte gjort något under dessa 365 dagar vilket ibland får mig att rysa när jag tänker på det. Men jag anser väl också att man kan unna sig åtminstone 2-3 sådana år av sitt liv där man bara slöar och inte gör något, medan man i bakgrunden faktiskt funderar på vad man vill ha ut av sitt liv. Dessvärre har jag inte kommit fram till det än så risken finns att den här passiviteten fortsätter en bit in på 2016. Jag har dock för avsikt att vara betydligt mer aktiv och utvecklande under kommande år. Bland annat SKA jag ut och röra på mig mer (vilket miljontals andra människor har som nyårslöfte, jag vet).

2015 har också varit ett lugnt och skönt år i bubblan tillsammans med Caroline. En bubbla som dock är väldigt dyr och hänsynslös. Dyr för vår hårt belastade ekonomi, då vi förstås vill ha mysigt i bubblan med diverse tekniska prylar, filmer och spel, samt hänsynslös då den stänger ute människor och händelser man kanske inte hade för avsikt att utesluta. 2015 var året då jag och Caroline blev medlemmar och som smått engagerade oss i föreningen Funkibator. En plats där vi hade kunnat aktivera oss till tusen. Nu har det dock runnit ut i sanden nästan helt på grund av den enorma passivitet och slöhet som legat som en slöja över hela året. Funkibator är bara ett av flera exempel.

Vad jag dock har brunnit en del för (eller åtminstone försökt) är det politiska läget i världen. 2015 var året då jag blev medlem i "FI", som ett resultat av att dagligen vandra på gränsen till galenskap när jag satt och läste politiska kommentarer på Facebook. Den fullständiga idioti som pågår inne i huvudet hos en stor del av vår befolkning (som vill rösta på ett parti med fascistideologi) gör mig ibland vansinnig. Det skapade en vilja att engagera sig och ta ställning, men mycket mer än så har jag inte gjort förutom att ha skrivit en och annan motkommentar, samt vara med på ett möte där ståndpunkten var att välkomna flyktingar, och slutligen skänka pengar till hjälporganisationer, givetvis. 2015 har varit ett mörkt skitår ur globalt perspektiv. Visst minskar brottsligheten men den extrema högern växer sig stark på många håll och flyktingkrisen är enorm. Man blir rädd varje gång man hör nyheterna.

Visst har jag väl haft några personliga motgångar också. Tandläkaren har suckat över alla min hål i tänderna, biblioteksprogrammet (som jag började på hösten 2014) gick åt skogen, skrivandet har varit näst-intill obefintligt, inkomsten gick i botten när CSN saknade poäng inför de nya kurserna, sommaren var kass, jag har fått diverse utslag som är sinnessjukt envisa och vikten har gått upp, upp, upp.

Men det har som sagt även varit ett lugnt och skönt år på det privata planet. Caroline och jag har fått jättemycket tid för varandra, vilket är få förunnat har jag en känsla av. Vi har haft tillfälle att göra mycket kul tillsammans, framför allt fredagsspecialen som verkligen har präglat det här året. Vi har varit på ett antal resor, vi har gått på grillfester, träffat nya människor, haft supermysiga spel/film-kvällar och nu har vi dessutom, trots många tråkiga omständigheter, fått fira en jättefin och trivsam jul tillsammans med min familj. Jag känner hopp inför 2016 och tror att det kan bli mycket bättre om vi alla bara tar i lite.

Så det var det jag hade att säga om det gångna året. Nu kommer listan:

Årets låt: Muse - The Handler
Årets film: Jurassic World
Årets bok: Jan Guillous Blå stjärnan
Årets spel: Mario & Luigi. Dream Team Bros. (Inte nytt under 2015, men nytt för mig)
Årets bild: Skulle kunna vara en bild jag tog på ICA tidigt under hösten när jag kände för att ta en selfie med Caroline men en annan nyfiken själv lyckades titta fram. Det skulle också kunna vara denna som skapade likerekord för mig på Instagram (vilket absolut inte säger något ...överhuvudtaget).
Årets månad: Juni (det är nog den händelsetätaste månaden, vi reste en del och var aktiva)
Årets besvikelse: Sveriges agerande i flyktingkrisen
Årets maträtt: Tacos (svintråkigt jag vet, men det har förgyllt våra helger)
Årets tv-serie: Doctor Who (en given favorit det här året)
Årets dag: 2/7 (en underbar dag på Tivoli i Köpenhamn med flickvän)
Årets prägel: Fredagsspecialen

lördag 26 december 2015

Vi sammanfattar julen.

Så var då även vår sammanfattning av julen klar i form av en ny fredagsspecial. Det här blir alltså det sista avsnittet för året, men som vi också nämner i slutet av avsnittet så kommer vi snart upphöra helt. Det var varit en intressant period med både skratt och allvar. Idéer har kommit och gått, avsnittens höjd har sett ut som bergochdalbanor. Vi uppskattar förstås all respons vi har fått, positiv som negativ, och hoppas att ni alla hänger kvar till slutet. När fredagsspecialen sen har dött kommer vi givetvis hitta på något nytt.